Walk up – Mocktrial

Walk up – Mocktrial

Walk up träning har exploderat de senaste åren. Det är en rolig sysselsättning, trevligt och varierande, och spännande för att man aldrig vet vilken apport man ställs inför.

Fler klubbar har följt efter SGL och håller nu mocktrials.

Men hur blir kvaliteten när tillgången exploderar och allt går snabbt? Hinner man utbilda domare, kan domarna regelverket och hinner förarna anpassa träningen av sina hundar för att det ska ge något?

Vi tränar våra egna hundar som vanligt. Hemma, noggranna grunder, en och en. Vi tränar nästan aldrig med andra. Tittar mycket på Halsted Gundog Academy som ger ständiga påminnelser och inspiration. När vi tränar/stämmer av nivån på hundarna är vi noga med att det är träning, samma sak gäller som hemma i grundträning. Alltså driver vi igenom samma saker som hemma. Tecken och signaler, allt måste sitta och apporten har ingen betydelse annat än som rekvisita för vägen dit.

Många gånger slutar det med att allt handlar om apporten, hundarna lyssnar mindre bra, får många signaler och lyckas mer eller mindre med hjälp av olydnad.

Om hunden inte är ordentligt tränad och relationen är befäst skapar sig hunden en bild av förväntan. Förväntan som inte är av den önskvärda varianten, lugn uppmärksamhet. Utan en förväntan som leder till ett påverkat fotgående, stress (i värsta fall ljud) och en hund som inte är distinkt i sina uppgifter.

Vi håller walk up träning varje vår på Wanås vackra marker i norra Skåne. Vi lägger oss verkligen vinn om kvalitet – träningen måste innehålla träning värd namnet, hunden och föraren skall lära sig något av det!

Att åka i väg på walk up ibland flera dagar i rad är jätteroligt – men är det i din hunds bästa intresse?