Utility Gundog Association 17/09/2022
Blues första start i Storbritannien kunde inte gått bättre. Ett starkt startfält som alltid i ett all aged stake, någon GBFTCH och de flesta open kvalificerade som vill ha lite provstarter under huven tidigt på säsongen.
Ampton är ett ställe i Norfolk där mängder av fågel sätts ut, ett av de största. I år ska inte mindre än 38 prov hållas där.
På grund av torkan är vittringsförhållandena gräsliga. Växtligheten släpper damm och frömjöl så att det blir stora damm-moln där hundarna springer framåt. Näsborrarna är igensatta av kladdigt frömjöl o pollen.
En stark medvind och vittringsproblem gjorde det svårt för många hundar, provmarken blev rena ”graveyarden” som britterna lite vanvördigt kallar en provmark som är en enda bunker.
Jag hade gått upp vid halv sex och tog ut hundarna till en allmänning 20 minuter från Ampton och värmde upp Blue ordentligt i en halvtimme. Han är ju en snabb och stark hund i en känslig och mjuk själ så jag har mina uppvärmningsgrejer jag vill göra. Alla hundar är individer och behöver sin uppvärmning.
Det kändes jättebra att få komma till första provet för säsongen, det är roligt att träffa alla och prata, det är nåt särskilt i luften och här borta är stämningen lika kamratlig som jag är van vid i SGL. När provet väl kom igång tystnade det lågmälda viskandet i galleriet. De första fyra hundarna åkte ut direkt… Vi började inse att förhållandena var tuffa. Jag hade nummer nio och gick och kollade vind och var bekymrad över damm-molnen som omgav hundarna i arbete. Ute i galleriet torkade jag ur ögonen och näsan på Blue med en fuktig näsduk flera gånger eftersom bara att gå vid sidan av fältet fick frömjöl och pollen att samlas i de fuktiga områdena på honom.
Blue plockade raskt hem sina första fåglar, den sista en riktigt snygg eyewipe.
Vid andra omgången stod det klart att vi var två hundar kvar i provet. Blue fortsatte att gå riktigt fint och det kändes helt tryggt att gå med honom.
Hans sista fågel är jag mest nöjd med, en lång apport där han identifierade platsen där fågeln satt och tryckte innan den stöttes, där stöter han två till som sköts, tog stopp och back perfekt och gick ut mot området sextio meter till, lade sig perfekt i vind och tog fågeln.
Att två riktigt välrenommerade panel A och medtävlare berömde honom och sa att han är det bästa de sett på många år var en fin eloge.
Det är nåt alldeles speciellt med att vinna med en hund man fött upp själv, tränat själv och för själv! Home made helt enkelt.
