Jakthund – sporthund

Jag tycker mig se ett ökat intresse från icke-jägare när det gäller klassisk labrador. Man vill ha en ”jaktlabrador” till bruks, räddning, lydnad ,agility och allmänt aktivt utomhusliv bl a.
Rasen är godmodig och lättlärd med stor jaktlust och attraherar många aktiva hundsportare.
Jag är inte odelat positiv till den utvecklingen eftersom jag är rädd för hur det påverkar våra hundar i förlängningen. Att hundarna skall avlas till att passa alla aktiva hundsportare och hamna i allaktivitetsträsket. Att vi ska göra avkall på viktiga arbetsegenskaper till förmån för att passa bättre för ”alla”.

Det är lätt att dra upp en jaktlabbe i varv och det är lätt att uppskatta egenskaper som egentligen inte är önskvärda för jakthunden labrador.
Jaktlusten hos en labbe skall vara balanserad med en stor nervstabilitet och kyla. Man ska inte bränna energi på ingenting utan lägga all energi riktat på uppgiften att finna vilt.

Vi föder upp jakthundar till jägare och jakthundsintresserade.
Hundarnas spetskompetens behöver få komma till sin rätt, deras egenskaper ska komma till nytta för det ändamål de var avsedda för.

Vårt avelsmål är jakthundar till jägare och jakthundsintresserade.
Labradoren ska vara en godmodig och social jakthund med viltfinnarförmåga som första arbetsprioritet. Den ska vara orädd och stark i eländig terräng, finna viltet med näsan och hjärnan och inte med benen.

Får då bara jägare äga jakthundar? I den bästa av världar skulle alla våra jakthundar användas till jakt – men så är det inte.
Långt i från alla klassiska labbar arbetar på jakter regelbundet.
Men visst är det väl något att sträva mot?