Äventyret i går
I går blev allt svart. Bokstavligen. Jag skulle snedda över ett kalhygge nere vid Singoallas grottor när marken under mig försvann och jag föll rätt ner i ett hål. Det var riktigt otäckt, och det tog en stund att komma på att jag faktiskt var oskadd och samla i hop sig tillräckligt för att försöka ta sig upp ur hålet.Högerarmen och benet fick en ordentlig smäll och i dag är jag helt mörbultad.
Jannes hundar struntade helt i min situation och lekte för fullt på hygget medan Skipper och Will bekymrat följde mina försök att komma upp ur hålet.Will drog och bet i kragen på tweed-jackan.Jag tror att han ville hjälpa mig upp.Janne tror att han blev stressad och fick fnatt.
Jag föredrar min version förstås!
I dag är hela högersidan öm och ond, så nu skall jag mysa i soffan med en kopp the och det rykande färska exet av Shooting Times.
Sarah
31 januari 2008 @ 22:57
Will är duktig han! 🙂 Krya på dig!
Caroline
1 februari 2008 @ 07:19
Usch, vilken historia…
Tur att du inte har brutit dig:)
Dessutom tror jag mer på din teori om Wills handlande än på Jannes teori…
Krya på dig
//Caroline
Anonymous
1 februari 2008 @ 14:25
Stackars dig, nu tycker jag att Janne skall pyssla om dig ordentligt.
Men det var tur att du ingenting bröt.
Krameling
/Carola
Anonymous
2 februari 2008 @ 17:29
Vilken tur att du inte blev allvarligt skadad så du blev kvar där i hålet utan kunde ta dig upp själv. Tur att du fick hjälp av Will.
Sköt om dig nu
Hälsningar
Tove
Birgitta
2 februari 2008 @ 20:09
Faktiskt var det LÄSKIGT. Jag föll ner till brösthöjd. Skriver det lite humoristiskt men fy vad läbbigt det var!
Tack Tove och andra. Maken lärde mig: gå aldig på hyggen, det ÄR farligt!!
Ronnie
3 februari 2008 @ 00:23
Å fy fasen! Stackars dig, och så väl att du inte blev skadad! Usch, det verkar farligt där nere i Småland! Och Will som försökte hjälpa dig upp – Super-Will!
Krya-på-dig-kramar från mig och Marcos
/Ronnie