2019
Man ska ju skriva en årskrönika, det hör liksom till. Problemet är att det slutar med sjukdom för min del, så jag struntar i att göra en traditionell krönika.
Jag konstaterar att 2018 var både fantastiskt och ledsamt, men så är det väl jämt?
SGL´s första verksamhetsår har varit alldeles fantastiskt. Gensvaret och stämningen, medlemsantalet och entusiasmen, allt har varit fantastiskt.
Det är lättare att få sammanhållning och gemenskap i en mindre klubb och där alla delar ett intresse, det är bara naturligt. Klubben har startats för att få göra en provverksamhet som vi vet att många lockas av, som är upplagd och bedöms som proven i rasernas hemland.
Det viktigaste är att vi gjort det för att få en utvecklande, utmanande och medlemsinriktad verksamhet som går helt sida vid sida med den jaktavlade retrieverns önskade egenskaper.
Vi har gjort det för många, inte emot någon.
SGL har över 400 medlemmar nu, 410 tror jag det var sist jag hörde. Det är framför allt ett statement på intresse.
Specialklubben SSRK har 22.000 medlemmar. Fjorton rasklubbar ryms under specialklubben. Allas intressen skall tillgodoses i elva avdelningar. Gruppen field trial-intresserade är försvinnande liten.
Det är inte märkligt eller underligt eller ens fel att det är svårt att prioritera en grupp bestående av kanske 1000 personer i en total av 22.000. Det är mindre än 5 % av medlemsantalet. Därför är det en riktigt bra ide med en klubb som helt tar till vara de intressena, en ren verksamhetsklubb med field trials som huvudintresse. Att behovet finns har vi verkligen fått kvitto på. Ett bra första år.
Hemma här har det varit hektiskt som vanligt med valpar, kurser, renovering av badrum och färdigställande av övervåningen på B&B.
Vi har rest till Kanarieöarna (wow en icke hundrelaterad semester) England och Wales på sommaren och jag har tillbringat hösten i England och Wales med mina hundar.
Diagnosen på min cancersjukdom ställdes under hösten och livet förändrades ordentligt. Jag tänker inte låta sjukdomen definiera mig, jag tänker leva som vanligt så långt det går under vintern och vårens cellgiftskurer. Jag tänker behålla mina mål med hundarna och fortsätta livet som vanligt.
Hösten innebar starter på field trials med Poppy och Dave, och med tanke på omständigheterna får jag vara nöjd.
Hundarna placerades på nästan hälften av starterna. Dave startade sju gånger och fick Guns Choicex2, en tredjeplacering, två andraplaceringar och vinst på allra sista försöket.
Poppy debuterade i open med den äran, en tredjeplats, en fjärdeplats och ett Gun’s Choice. Tyvärr fick jag stryka henne från fem prov.
Att placera sig bland de bästa ekipagen i Storbritannien är stort, och lilla Poppy gjorde avtryck där borta. Flera duktiga handlers har till och med tingat valp efter henne.
Tre Meadowlarkhundar har gjort det strålande i Storbritannien i höst.
Meadowlark Big Rock of Fendawood, ägare Dave Latham vann Northumberland and Durham Labrador Retriever Clubs all-age stake
Meadowlark Humpty Dumpty, ägare Katarina Ljungquist vann Clwyd Retriever Clubs Novice stake. Innan det fick hon en andraplacering och vann the Drakeshead Trophy för Gun´s Choice.
Meadowlark Pergite 3rd Grampian Gundog Club open stake, 4th på Northumberland and Durhams Labrador Retriever Clubs 2 day open stake och Gun´s Choice på Labrador Retriever Club of Scotlands 2 day open stake på Drummond Estate.
Dessutom vann ju som sagt Dave , Drumgoose Klinkhammer ett Novice stake i Leicestershire Gundog Society.
Stolt och glad förstås!
I höst satsar jag högre och drömmen jag jagar är förstås att vara i Skottland i slutet av november!
Nu valpar Meg snart och det ser ut att vara många valpar i henne. Vårens barnkammare är full av förhoppningsvis fantastiskt fina hundar av vårt märke!
Tack alla underbara människor för stöd och support, fina meddelanden, samtal, kort och blommor.
Cancer är skit – men med allt stöd och support jag får känner jag stort hopp och tillförsikt inför framtiden!