WT Schweiz

Himmels Cup var beläget 50 km från Zürich i en vacker trakt. Vi bodde på ett hotell tio minuter från provplatsen.
Lördagen var individuell tävlan och söndagen lag, på traditionellt kontinentalt vis.
Vi ägnade fredagseftermiddagen åt att bygga stationerna tillsammans, jag, Simon och Roger.
På kvällen åt vi middag på hotellet och gick sedan tidigt till sängs. Jag var alldeles färdig efter att ha gått upp ett på natten för att i snöstorm köra till flygplatsen i Linköping…

Skillnaden på handling är ganska stor. Simon som aldrig dömt på kontinenten förut var alldeles fascinerad över alla deras ritualer innan de sänder hunden. De har all möjlig sorts utrustning , en dam plockade fram en pytteliten sprayflaska med talk i som hon noggrannt puffade med två gånger innan hon skickade. Allt för att veta hur vinden blåste… 🙂
Närmast ceremoniellt ställs hundarna upp. Handen reses långsamt rakt upp i luften för att sedan långsamt sänkas ner till hundens nos. Med ett utdraget fooooooran skickas hunden i väg.
De har löstagbara armar i vit fleece, vattenflaskor att vattna hunden med mellan stationerna som max tar fem minuter i anspråk och mjukisdjur och bollar till hundarna som belöning efter utfört värv.
Standarden var inte så hög på just det här WT:t, jag är van vid bättre när jag dömer i Europa.
Ett par riktigt duktiga hundar och förare fanns där, till exempel Marcel Christen med Eloy from Keien Fenn och Peter Flachsman med sin Eloise kommer bland annat tillsammans med Dani Marx representera Schweiz på Highclere, och de blir nog ett starkt team.

Många gamla vänner fanns där, som vanligt väldigt trevligt och många pratstunder hanns med såklart!

Mycket handlade mycket som vanligt om hälsa hos hundarna. På kontineneten är man närmast besatt av att testa hundar på alla tänkbara vis, alla gentester tas noggrannt. Alla resultat skickas till retriever.biz, Christine Schiratos hemsida som närmast börjar påminna om en sjukjournal.
Ni som följer min blogg vet att jag inte är odelat positiv till allt testande.
I buntarna av papper tappar vi bort våra labradorer och känslan för en riktigt bra hund får ge vika för hundar som är ”genetically clear from ”.

Epilepsi var högt på tapeten, och EIC där man hävdar att 40 % är anlagsbärare av sjukdomen.
Roger och Simon fascinerades av diskussionerna om avel, som Roger sa ” inte en enda gång handlade det om hur hunden är och fungerar, men desto mer om resultaten på olika gentest.
Det skall bli spännande att följa utvecklingen med alla dessa tester som finns och som komma skall.

Trevligt hade vi, och det är alltid lika fantastiskt att döma på kontinenten och träffa alla vänner!