Fortsättning på jakthund-sporthund

Och visst kan hunden rekrytera nya unga jägare in i jakt och viltvården! Man börjar med hunden, intresset för jakten vaknar och på den vägen är det..

Men jag blir bekymrad när det resulterar i diskussioner som säger att vi inte ska föda upp hundar som är ”för mycket” och att alla hundar ska vara så lagom så att alla kan ha en labbe.Men ska alla verkligen ha en klassisk labrador?

Och vad är förresten ”för mycket hund”?

För jakten vet vi vad som krävs, det krävs en stark orädd hund som varken skyr vassar, taggar eller kalla vatten. Som inte ger sig, som kan sortera intrycken och fokusera på att finna skadat vilt

som gått undan. Som klarar många dagars jakt i veckan under säsongen.

Jag vill ha mycket hund, starka, tåliga jakthundar med utpräglad viltfinnarförmåga och stor naturlighet. Det kan inte bli för mycket av det!

Men jag tror ibland att man med ”för mycket hund” pratar om något man skapat själv – dvs förväntan som slagit över i stress och felbeteenden som gnäll, oro och explosivt rusande.

Kanske också låg stresströskel hos hunden – dåliga nerver som jag lite slarvigt kallar det.

Men låg stresströskel och taskiga nerver har ingenting med jaktlust att göra – starka hundar är inte lika med stressiga hundar.

Och hur mycket av stressbeteenden skapar föraren hos hunden genom hundsportande och allaktivitet? Eller bara genom att apportera för mycket, träna för mycket på fel saker med start från valpålder?

Vad tror ni? Vad tycker ni?