Skip to content

4 kommentarer

  1. KatiR
    15 december 2010 @ 17:09

    Intressant läsning Birgita – jag tycker inte alls att du skyller ifrån dig:-) Man vill förstå varför det inte fungerar som det borde och med den insikten arbeta vidare, bara naturligt väl?

    Svara

  2. Jens
    15 december 2010 @ 19:01

    Kul läsning och bra refererat,tycker jag. Vi lär oss inte bara av era misstag utan vi blir mer inspirerade av era framgångar !
    Men Birgitta…att stå och vifta på armbågarna i en så laddad situation…hmm… ; ))
    / Jens

    Svara

  3. Inger
    15 december 2010 @ 20:31

    Lärorikt och intressant, förstår precis hur du menar!

    Svara

  4. Jill
    16 december 2010 @ 16:01

    Faktum är ju att KKL också har ett väldigt stort spann i svårighetsgrader. Peter och Cobber fick ungefär samma retning med mycket fågel som verkligen dammade ner på en öppen nyplöjd åker där alla fåglar bara låg och lös. Nu var det High Chaparall med knallningar och byte av fågel och det är inte heller en bortförklaring utan för stor retning helt enkelt. Tror ändå det vore bra om man i KKL dömer ungefär lika (ingen kritik mot den domaren som dömde Peter) och får ungefär samma förutsättningar. På vissa KKL ska det skickas under skyttet och på vissa inte te.x. En del domare anser ju att startar man KKL så ska man vara klar för Elit men är verkligen alla hundar som startar ett Elitprov klara för det? Oavsett så tror i alla fall jag att riktlinjerna och bedömningen måste vara lika på alla KKL i den mån det går med tanke på jaktsituation mm.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *