Uppfödning – så mycket mer än en valpkull

Jag har alltid vetat att jag ville föda upp hundar. Det liksom finns i mitt blod. Och på något vis har det alltid handlat om att gå min egen väg. Jag har läst stamtavlor på både flat och labrador ner till nittonhundratalets början när raserna etablerades, samlat foton och skrifter och läst på om mina raser för att förstå mer om de raser jag fött upp. Labrador är min ras sedan 2000-talets början.

Jag älskar uppfödningen. Jag älskar planeringen, letandet efter rätt hane, resorna, COI, riskanalyserna och genetiken. Allting är ett navigerande och en planering för framtida generationer, inte bara just den kullen som planeras. Långsiktiga mål är att göra gott i den ras jag valt.

Vi har alla olika mål med uppfödning. Jag tror att det är bra för rasen att man har såväl storuppfödare som vi och mindre uppfödare som tar nån kull då och då.

Det som aldrig är bra är matadoravel, att överanvända hanar och låta dem få för stor påverkan i populationerna. Det ställer till det ordentligt när fyra fem matadorer är i gång i varje generation.Det är så oerhört viktigt att vi uppfödare och hanhundsägare förstår detta. Vi har stängda stamböcker och som med all rasavel kämpar vi med hög inavelsgrad. Matadoravel förvärrar och höjer successivt COI. Vi måste alla hjälpas åt att inte förvärra situationen. Uppfödning är så mycket mer än en valpkull – det är ett stort ansvar. Vi vill ju att nästkommande generationer också ska få jaga över fina klassiska labradorer och njuta av vår fina ras. Vi måste hålla den frisk, stark och rastypisk. Det bästa bekämpningsprogrammet mot ärftliga sjukdomar som existerar är ett lågt COI, dvs låg släktskap.

Mina tio bästa grundstenar

• Ha flera olika tiklinjer att använda och håll dem isär. Uppfödning är som att beskära fruktträd, skär hårt om frukten ska bli bra. Dåliga grenar måste bort. Om man har en enda tiklinje kan det bli förödande när man måste skära av grenen.

• Snegla inte på vad andra gör. Din tik är en egen individ med fel, brister och förtjänster. Gå din egen väg och lita på magkänslan. Hunduppfödning är en konst blandat med fakta. Glöm aldrig konsten, känslan för hantverket.
• Var din egen strängaste kritiker. Var krass. Allt vi föder upp blir inte fantastiskt eller ens mediokert. Gå inte vidare på avkommor efter en tik som inte lämnar tillräckligt bra avkomma. Alla tikar är inte goda nedärvare.

• Var ärlig. Sjukdomar och defekter är en del av att föda upp hundar. Alltid lika tråkigt med  ledsna valpköpare. Gör rätt. Informera. Hjälp och backa upp valpköparen. Berätta för hanhundsägaren. Informera kollegor, det hjälper andra att inte göra liknande kombinationer och ger dem information att ta med i sina riskanalyser.

• Gentesta men för guds skull använd carriers. Gentester är ett navigationssystem för uppfödare. Para carriers med clear.  Att ta ansvar för sin ras är att se till att inte ytterligare begränsa den genetiska variationen.

• Använd inte hanar som ”alla” använder. Att ”alla” gör det betyder inte automatiskt att det är en riktigt bra hund. Det kan bero på snöbollseffekten och dålig fantasi i kombination med brist på kunskap.

• Snöa inte in på index. Miljö är en större faktor än arv, det är visat flera gånger om i forskning. och Index utgår från 100 % arv. Det är inte viktigt att bara ha A-höfter i en kull. De flesta hundarna med C-höfter är fullt funktionsdugliga i arbete som jakthund hela sitt liv. All avel är kompromisser om en slutlig helhet. Helheten måste bestå av en labrador i alla avseenden, se ut som en labrador av ursprunglig typ, arbeta som den fantastiska apportör den är och ha ett temperament som representerar och kännetecknar den klassiska labradoren. Vänlig, godmodig, klok och lättlärd. En stabil arbetskamrat och familjemedlem. Jättekul med A-höfter men om A-höfterna måste låsas in när barnbarnen kommer är A-höfterna en väldigt klen tröst.

• Temperament är allt. Ursäkta aldrig taskiga nerver. Och det är nästan omöjligt att avla sig ifrån det, och även om du lyckas kommer valpköpare längs vägen drabbas av nervösa instabila hundar. Gå inte den vägen.

• Se till att ha ekonomi nog att föda upp. Att inte ha pengar att använda den hanen du verkligen tror på och därför använda nån i grannskapet, att oroligt be till högre makter att inget ska gå fel så man måste snitta eftersom man inte har råd med det är en dålig grund att starta sin uppfödargärning på.

• Kan din standard. Plugga på rasens historia, lär dig så mycket som möjligt om alla individer i stamtavlorna. Lägg på minnet, gör noteringar, fråga. Skaffa en mentor som fött upp länge. Att föda upp är ett ständigt lärande, det finns alltid så mycket mer att lära sig, att vara med om, att upptäcka.