Hemma i Carleton i dag

För ovanlighetens skull, hemma i dag. Fixat naglarna inne i Skipton och tagit itu med grundträning. Så här års blir det lite väl mycket jaktdagar och hundarna glider ifrån en lite.

Alltså – grundträning med rapphönsen från gårdagen. Janne är ju i Sverige så jag tog gott om tid på mig med Blue och Reggie.

Reggie har visat ohyfset att nafsa efter viltet han lämnar så det var på agendan. Han måste hållas ganska stramt, en otroligt talangfull hund som lär sig snabbt, fattar snabbt och därmed är född med en stor övertygelse om sin egen förträfflighet. Om han vore tränad med memories kan jag bara gissa hur det blivit :-O  !  Mitt jobb är att hela tiden hålla honom i tron att han verkligen behöver mig i alla lägen. Reggie är snabb, stark och modig. Han har utvecklats alldeles otroligt under de här två månaderna. Jag tror att jag försöker få en sen Novice start med honom, om inte annat för att stämma av var jag har honom i en provsituation. Han är utbildad nog för att klara Novice men han är en ung hund så allt kan ju hända. Reggie är en rejäl hane med mycket power – man ser det i hans kraftfulla utstrålning.

Han är ju Poppys son tillsammans med Blue, en kombination som verkar ha blivit rätt. Poppy ligger här bredvid mig nu, vi hoppas på oktoberlöp och att parningen med Rocky blir lyckosam.

Blue har börjat tänka själv. Inte bra alls, så för honom blev det  som vanligt blinda apporter, men jag skickade inte rakt på utan fel i vind 30-40 meter fel och krävde teckenåtlydnad fram till fågeln. Man vet liksom att man är i bekymmer när ens hund förvisso stannar på stoppsignalen, men jagar i stoppet och liksom är på väg innan man hunnit berätta med tecken vart han ska.

Jobbig träning tyckte Blue. Jättebra träning tyckte jag. Mycket NO NO NO NO!!!!!!  Gör som jag säger, du vet inte alls allting! Man återkommer till att det är olika vad vi tränar för. Men en sak är säker, det är lättare att släppa på precisionen på en jaktavlad labrador än att försöka få in Jack i den berömda boxen igen.