Vad driver en egentligen?

Uppe fem. Vi ska till  HyFly i dag. Sockerbetor och rapphöns på schemat. Funderar på drivkraften i det vi gör. Vi är galna muttrar vi.. pengarna vi lägger är vansinniga. Det tillhör vår verksamhet säger vi. Jo men det gör det förstås också men om vi ser oss omkring vimlar här inte av svenska uppfödare som åker runt på brittiska prov. Den förklaringen går alltså bort. Drömmen om IGL då? Jo men såklart lever den i allra högsta grad men är det bara därför vi är här?
Vi tittar på avelsdjur för framtida bruk. Jo men det gör vi faktiskt, och hittar också såna.
Men det är nog hela livsstilen, allt i en enda höstlig mustig gryta, spänningen, vakandet över lottningarna, diskussionerna, domeriet, den delade gemensamma glöden, de dåliga träningarna, de bra träningarna och proven. Att få mäta sin handling och sin hunds kvaliteter mot de bästa i skarpt läge. Att i den här terrängen få hundarnas egenskaper satta på prov. Från sockerbetor i söder till ljunghedar i Skottland. Och för att livet är kort.
Vi delar det och vi skapar minnena tillsammans.
Snart dags att döma första provet här. Jregs på nattduksbordet. Inga sovmorgnar. Dagens väderprognos är regn nere vid Blackpoolområdet. Vi är på väg till en lerig dag i hala betor. Livet kunde inte vara bättre!