Träning, verksamhet, klubbar och livet med jagande retrievers

Swedish Gundog League är fem år gammal nu, och nog har klubben gjort avtryck såväl i Sverige som i Storbritannien. Avtrycken hemma märks tydligt i att klubbar runt omkring oss dragit igång walked up tests, och gjort tydliga närmande förändringar mot Storbritannien.

Jag tycker att det är jätteroligt, det visar att det vi velat i många år för medlemmar i retrievervärlden nu börjar ligga valbart för dem. Verksamhet för alla. För många klubbar, för stor konkurrens om funktionärer och startande tycker och tyckte många. Det tycker jag med, men den verksamhet vi ville arbeta för fanns faktiskt inte tidigare (nej, det gjorde den INTE ).

Det är en otroligt fin klubb, en klubb vi får mycket beröm för och som är just den platta organisation med verksamhet för  medlemmarna som främsta mål. Mycket pengar har satsats på utbildning av domare och övriga funktionärer. Vi har haft de bästa britterna här som mentorer för oss. Vi hoppas ha väckt mycket träningslust, intresse och glöd för vår fina hobby och verksamhet, jakt på småvilt. Vi hoppas ha fått en ny generation att hitta till jakthundsträning och jakt. SSRK  har ju också en ungdomsavdelning och hade ett kanonfint Ungdoms-SM med stort antal startande . Våra tre flickor Calla, Alva och Emma lade beslag på alla pallplatserna så gissa om vi är stolta!

Dömandet är ett eget intresse i intresset, ett intresse som bara kan kombineras med eget startande och engagemang i övriga klubbaktiviteter om man ska bli en duktig domare. Att ständigt få delta, diskutera, jobba tillsammans och utveckla proven är en ynnest, och som sagt, ett intresse i sig.

Att sluta starta så snart man blir domare är tyvärr vanligt, och något jag tycker man ska vara tydligare  med att man inte accepterar.

Domare som själva inte klarar att träna en hund upp till den standard de skall bedöma för att de ”numera bara jagar” är en riktigt dålig ursäkt . Det man inte har eget intresse för bör man inte döma andras insatser i.

Om man vill kolla hur väl insatt man är i hemlandets regelverk kan man gå in på The Kennel Clubs hemsida, skaffa inlogg och hitta till JRegs skrivningen. En gång i veckan tre gånger kan man försöka, missar man då måste man delta på en fysisk utbildning i JRegs. Alla paneldomare måste ha klarat detta i Storbritannien. Man får ha max fem fel på 40 frågor.

Vi kommer att hålla kurs i handling för field trials där såväl regler som provet ska ingå. Bra diskussionsunderlag  och med det förståelse för vad som förväntas av ekipagen under jakt och prov. Med den kunskapen blir det lättare att förstå hur man måste träna sin hund för att nå till den standard som krävs! Kunskap är bästa drivkraften och gör det lättare att  planera sin träning.

Vi är ju nu i retrievervärldens Mecka, North Yorkshire. Vi hyr ett terrace house under hösten och har med oss sex hundar. Inspiration är bara förnamnet när man är i den här miljön. Hundarna växer och vi med dom.

I morgon börjar jaktdagarna. Tre dagar rapphöns, rödben,  den här veckan, torsdag, fredag och lördag. Måndag är det grouse på schemat, en fantastisk rough shootingdag där vi vandrar nästan två mil i det fantastiska landskapet, ljunghedarna på Bolton Abbey. Det är en upplevelse som är svårslagen.

Det blir en fin september med mycket jaktdagar och mycket hundträning!

Jag ska försöka skriva lite dagbok om vår höst här!