Våren har rusat förbi

Våren 2017 kommer för alltid att vara inskriven som Kennelhostevåren i min dagbok. En fasansfull tid med hosta på samtliga hundar inklusive späda nyfödda valpar tog nästan knäcken på oss.
Och en olycka kommer sällan ensam som bekant. Bilar gick sönder, vi bodde i en byggplats, Peggy gick tom igen, och vi blev tvungna att ta farväl till älskade Will.
Den finaste, underbaraste Will. Så här skrev jag den sorgliga dagen.
Labradorvärldens godaste hjärta har slutat att slå. Will, den finaste, klokaste, smartaste och ärligaste hunden jag mött har vandrat vidare till de eviga jaktmarkerna, och de löpande fasanerna kommer inte undan där heller. Våra vägar skiljs åt här och nu. Efter tretton år orkar inte benen mer.
Tack för alla minnen, alla fantastiska upplevelser och den där blicken som bara du gav mig, den där ordlösa känslan oss emellan. Du och jag. Alla som upplevt honom förstår min sorg. Tack Roger Phillips för Will. Tack Will för att du tillät mig få äran att bli din. För det var något man blev tvungen att förtjäna, din respekt och ditt förtroende. I nästan allt vi har här hemma lever du vidare. Och i mina minnen lever du alltid. Jaga på!

Men samtidigt levde vi samma liv som alltid med kurser och prov. I vår anordnade jag fem prov för JRK på Björkåsen. Och det har varit mycket JRK hela året, Janne går ju alltid all in i sina engagemang.
Nu längtar jag till Englandssemestern och till senare i höst min vistelse då jag hoppas få starta på prov med mina hundar.
Nya valpplaner finns, bara att läsa under fliken för planerade kullar.