Om hur vi är mot varandra
Funderar på vad Janne berättade häromdagen. Av alla anmälningar om ärekränkning och personangrepp på nätet ( nätmobbning ) är hundfolket väldigt välrepresenterade fick han veta på ett möte han var alldeles härförleden.
Varför är klimatet sådant? Kollade på några forum, och nog blir man betryckt av alla arga inlägg, personliga påhopp och otrevliga meningsutbyten?
Vad är det med vårt gemensamma intresse för hunden som lockar fram allt sånt?
Oftast är inläggen anonyma såklart, bakom anonymiteten gör man sig av med allsköns irritation och uppdämd ilska.
Det verkar som om man avsiktligt misstolkar, vantolkar och vulgärtolkar andras frågor eller uppfattningar för att få en chans att bli Kung på Nätet.Och konflikter man undviker IRL blir till rena tuppfajter i Cyberspace.
Martin Deeley sa en gång; Good dogs fetch us good friends.
I den bästa av världar borde det vara så. För vi gillar ju det vi ägnar vår fritid åt; hundarna.
Matilda
23 oktober 2008 @ 18:38
Jag håller med.
Det är rent ut sagt fegt att hålla på med sånt här på internet! Nätmobbig etc.
De som gör det är, som du skriver, anonyma och vågar inte/vill inte ta det öga mot öga.
Det är synd att det ska vara såhär. Vi vill väl alla ändå våra hundars bästa?
/Matilda Eriksson med vovvar
Anonymous
23 oktober 2008 @ 19:13
Tur att det finns en del trevliga bloggar och ett och annat forum med positiva människor ;o)
//elisabet – kommande valpköpare
katarina
24 oktober 2008 @ 07:57
Läste i Hundsport Funktionär att Datainspektionen fick in 50 gånger (!!!!!!!!!!!!) fler anmälningar från hundfolk än från andra grupper.
ulrika
24 oktober 2008 @ 17:46
Hejsan. Jag upplever det inom jakten att det är mer avundsamhet eller, vad jag ska kalla det, missunsamet kanske, bland ekipagen än det är te.x i räddningen. Vet inte varför?! Är det så att man är mer beroende av fler som hjälper till på räddningsträningarna kanske?
Anonymous
27 oktober 2008 @ 05:31
Jag upplever det också så som Ulrika att det är mycket få som kan glädjas åt andras framgång oavsett nivå på jakteriet man ligger på. Jag kan kanske förstå det på A-prov när alla är riktiga tävlingförare och man faktiskt tävlar om ett cert. Men på B-prov?? Där kan ju faktiskt alla få en etta som är värd den så man har ju inget för att ”sänka” en annan trots det är det vardagsmat. Något som jag som inte varit med i jakteriet sedan Hedehös tycker är läskigt är att man så fort går till personangrepp istället för håller sig till sakfrågan./Maria
Birgitta SW
27 oktober 2008 @ 14:08
Är jaktfolket värst? Ledsamt i så fall! Jag tror inte att det är så, för anmälningarna till datainspektionen är från alla håll och kanter och tillhörigheter.
Hundfolk verkar tyvärr vara grälsjuka, hämndlystna, avundsjuka och Väldigt Anonyma.
Vi får helt enkelt skärpa oss över hela linjen!
Det är ju skämmigt att vuxna människor bär sig åt värre än barnungar!